Det där med odling

Jag är tämligen flitig på Instagram och tycker det är helt fantastiskt. Man hittar nya bekantskaper från hela världen och ger varandra tips och klappar på axeln. Naturligtvis är det jäkligt kul, när någon chiliodlare i Mexico eller Australien kommer med beröm och glada tillrop, men det är ju inte därför man håller på. För egen del är det mera av, titta vad jag dragit upp från frö, det har du möjlighet att göra också. Det handlar ju en hel del om att de växter vi äter ska vara en rik mångfacetterad flora. Jordbruksindustrin med snabbodlade varianter av tomater, paprika, chili, smakar vatten jämfört med egenodlat. Klimatet man bor i, och hur jorden den växer i mår, spelar också roll naturligtvis. Hotet mot den biologiska mångfalden är storskalighet och en del ganska så korkade ramverk skapade  av människor, som sällan går ut från sina kontor. Risken med att bara ha en stor producent av tomatfrö, vete, paprika och så vidare, för industriellt jordbruk, är att vi blir väldigt sårbara. På många håll i världen, så gäller det att odla hårt och industriellt och allt man plockar upp ska se helt rätt ut. Världen över slängs också otroligt mycket, helt friska grönsaker, för att många tror att en påse morötter, där morötterna är exakt 19,3 centimeter och spikraka säljer bättre och smakar bättre och att det är vad konsumenterna vill ha. Möjligtvis är de lättare att packa i påsar, men svinnet blir gigantiskt. I bästa fall blir det foder till djur, men oftast blir det nog avfallshanterat. Det som är viktigt när man odlar är växelbruk och att inte totalt utarma jorden på näring, för det är vad som händer i de flesta större odlingar, där man odlar lite mer industriellt. Man kör som en tok i tre år och sen är jorden i stort sett död, det är då man klämmer i med så kallade klimatnegativa åtgärder, som konstgödsel. Om man tänker som mig, så matar konstgödsel plantan man odlar, men den bryr sig inte om jorden.  I våra trädgårdsland och mindre odlingar, så tillför vi löv, gräsklipp, hästskit, kodynga och hönsskit. Det är fantastiskt att mata sin jord med. Det man har svårt att göra när man hamnar i större jordbruksindustri, är samplantering. En del grödor är fantastiskt goda vänner, och om de får växa bredvid varandra så hjälps de åt. Om man har en gröda som formligen älskar kväve, så är det ju fantastiskt att han kompis bredvid sig, som drar ner lite godis till en. Google is your friend, som det heter. Ett exempel är Majs och gurka.

För att komma tillbaka lite, till det där om fröer och att allt ska vara något slags produkt att tjäna pengar på och kontrollera konsumenter med. Världen över finns det kulturväxter. Det är inget som de större ägarna till grönsaksfabrikerna är jätteintresserade av. De är inte intresserade av mångfald. De vill ha tre tomatsorter att sälja, för det är smidigt. En körsbärstomat, en normalstor och något som är tillräckligt stort för att kallas bifftomat. Jag tror inte att någon av de stora producenterna skulle komma tanken att odla något som är oberäkneligt. De flesta fröer från växter lite mer naturligt och som inte är tänkta för produktion, gror sällan jämnt. De är genetiskt kloka nog att sprida ut riskerna, om man säger så. Enligt EU får man inte sälja fröer i större mängd utan att vara kontrollerad. För smittospridning är det naturligtvis bra, men det gynnar inte mångfalden. Som tur är finns det en massa rebeller som bildat slutna sällskap och delar fröer med varandra. Det finns en jäkla massa baksidor med att sätta frön från affärsfrukt/grönsaker, vitlök, potatis med mera, som man köpt i affären. Dels så har man inte en susning om vad man släpar hem till sin trädgård i sjukdomsväg, eftersom tanken med det som hamnat till försäljning i affären, inte är ämnat att hamna i jorden igen. Klart att man kan pilla ur tomatfrön och annat, men det är inte alltid som tomaterna ser ut som de gjorde i ursprungstomaten. Ofta är de framforskade för att ge någon viss karaktär, typ söt och hållbar att packa i askar. Dessutom är det inte säkert att man kan ge den rätt förutsättningar att ge något alls. Sverige är ett avlångt land och även om mycket går att köra på friland, så har vi för kort säsong, för att kunna få ut något produktivt ur något, som tagits fram för en kontrollerad miljö med rätt varme och snabb växt. Några andra nackdelar är ju att floran i ens trädgård inte har något naturligt skydd mot den eventuella sjukdomen man släpper in, och då är det i regel färdigodlat för många säsonger framåt. Ursäkta om jag låter lite negativ, men för mig handlar det om att dra upp så friska och goda grönsaker vi bara kan, för de storägare som finns på marknaden handlar det om affärer. Jag tror inte att det är någon tillfällighet, att den största producenten av konstgödsel i världen också är störst på produktion av ogräsmedel.

Som mindre odlare, så lär man sig sin jord, man ser på sina grödor när det saknas något. Det säljs vansinnigt mycket gödsel på flaskor idag, en del är nästan bara vatten och knappt någon näring alls, men du köper din likväl, för det står på etiketten att den är fantastisk. Bor man i lägenhet, med bara balkong eller liten uteplats, så är man ju naturligtvis begränsad att jobba med det man har, men 50 egenodlade tomater i fönstret, smakar alltid bättre än något som går att köpa från växthusen i Holland eller Spanien. Transporten från jord till bord är också mycket kortare. Odlar man i lägenhet, så kan det ju vara lite svårare att odla med kiss- och nässelvatten, då är man i regel utlämnad till sitt goda omdöme. Köp aldrig dålig jord om du odlar i kruka, unna dig att köpa en jord som håller fukt och som har en bra grundgödsling från början. Fördelen med en bättre påsjord är att, de lite bättre håller sig ganska så näringsrik i 4-6 veckor och brukar hålla fukt bättre. Mycket av den billiga påsjorden är i stort sett bara torv och vattnet rinner rakt igenom. Om vattnet rinner rakt igenom, så kan du ge dig den på att den flytande näringen kommer att göra det också.

Kiss- och nässelvatten kan man göra själv. Vad gäller nässelvatten, så är det inte bara nässlor. Det kan vara en salig blandning av nässlor, vallört, fräken och annat som man dumpar i en tunna med lock och låter det stå tills det luktar riktigt illa, eller i alla fall runt två veckor. Tunnan bör inte stå alltför soligt, så ställ den i den skuggigare delen av trädgården, så att den får kleta till sig i lugn och ro. Så kallat kissvatten är ju en fantastisk lösning. Den producerar vi ju i stora mängder själva. Har själv en dunk stående i sommarstugan, med separerat urin. Det man ska tänka på, är att inte använda kissvatten om man äter mediciner. När man väl fått sin egenproducerade näringslösning, så är det bara att blanda ut den i vattenkannan. Jag brukar ta en dutt i vattenkannan och resten vatten och vattna vid behov. De finns säkerligen mer vetenskapligt skrivna saker på webben, än dutt, men sök på proportioner nässelvatten, så blir det nog mer precist. Här på gården, så täckodlar vi det mesta och det är också ett sätt att tillföra sin jord näring. Fördelen som vi ser det med täckodling är att man kan expandera ytor snabbt och man slipper gräva ihjäl sig. Fördelen med täckodlning är också, att man håller fukten kvar i jorden längre och minskar vattenförbrukningen. Det gäller att hitta sin grej, och vad som fungerar efter de förutsättningar man har.

Om ni läst ända hit, så antar jag att ni är lika trött i ögonen, som jag är i  fingrarna, så det kommer en fortsättning på temat senare. Ha dä gött!

Lite tankar om odling

Varje år så odlar vi en massa olika grödor. Allt från frö, eget eller inköpt. Den mesta jord vi odlar i är också köpt, åtminstone det vi odlar i kruka. Vi gör lite försök att skapa egen kompostjord, men vi har för lite trädgårdsavfall, för att det ska bli några mängder i slutändan. 

Jord är otroligt viktig för oss. Bra jord är dessutom en bristvara. Oavsett om man odlar i kruka eller bädd, så behöver man ha en jord som behåller fukten bra, men ändå är väldränerad. I odlingen av chili och paprika, så har vi använt mestadels Hasselfors P-jord. Den är ganska bra, men baserad på torv och det gillar jag inte riktigt. Det är, å ena sidan, inte ett hållbart alternativ, å andra sidan, så upplever jag att torv, om den torkar ut för mycket, kräver otroligt mycket vatten för att kunna bära fukt igen. Har sneglat lite på Coco coir, men även om det är ett alternativ och restprodukt, så känns det lite fel att skeppa något över halva jordklotet, för att odla i här. Har laborerat lite i år med Hasselfors rosjord och blandat den med perlit. Rosjorden är otroligt mycket bättre på att hålla fukt än P-jord, men är lite rädd för att den ska bli vattentung. Det problemet är nog mestadels vid odling i kruka. 

Våra odlingsbäddar är från början placerade direkt på gräsmattan, sedan har de matats med brunnen hästskit/hönsskit och gräsklipp. Bäddarna på mark och i växthuset ser vi som ett långsiktigt jordförbättringsprojekt. Jorden under gräsmattan är en salig blandning av sandaktig lerjord, med inslag av upp till 3mm grus. Som sagt, ett långsiktigt projekt. Sommaren 2018 var både fantastisk och bedrövlig. Det var fantastiskt varm och bedrövligt torrt. Från 3 maj till slutet av augusti hade vi i stort sett inget regn. Eftersom vi har egen brunn, så oroas man naturligtvis över att den ska sina i torkan. Därför vattnade vi på tok för lite och det fick växterna lida för. Vi fick en fantastisk skörd av chili och paprika, tomaterna gick helt OK, men jag tror att de tyckte att det var lite i varmaste laget i växthuset. Vad som var helt fantastiskt var, att vi för första gången fick en melon, även om den var liten, på friland utan något växthus. 

Täckodling var lite av en räddning. Vi brukar täcka både bäddar och krukor med gräsklipp, både för näringstillförsel och för att hjälpa till att hindra avdunstning. 

När det här skrivs, så ligger snön tjock över bäddarna ännu; 30cm på sina ställen. Det återstår någon månad, eller mer innan all snö är borta och vi får se hur vitlöken mår där i höstsådden. Inne leker vi den årliga leken ”Så-utan-att-drabbas-av-panik-och-gissa-när-jorden-reder-sig”. 

Det som vi har fått i såjorden och dragit upp än så länge är, chili, paprika, tomat, tomatillo, äggplanta och sex sorters lök. Lite kryddor har vi också påbörjat groning på t ex, basilika, oregano, timjan, rosmarin, bladkoriander och mejram. I förra årets torka dog det mesta i kryddväg, så i år förstår vi allt i pluggar och krukor inne.

Chili 2019

Påbörjat planeringen av den säsong som heter 2019. Egentligen är det ju 2018/2019. Det rullar ju runt här med chiliodling, och någon säsong är det egentligen inte. Det enda som är säsong är sommaren, när chiliplantorna får bo utomhus i solen. Den här listan lär fyllas på. Dessutom finns några plantor med sedan tidigare år, så de som listas här kan väl ses som ”nyheter”. Har ju odlat några 7pot i år också, däribland Primon. Plantorna blev inte bra, så därför blir det nyinförskaffade frön till 7pot Primo.

Eftersom jag odlat 7pot Lucy, som är en ganska stygg flicka, så ska det bli intressant att testa systervarianten Katie också, som sägs vara lite snällare, men fortfarande vansinnigt stark.

Favoriten den här säsongen smakmässigt, anser jag Fatalii Brown vara. En otroligt god chili, med en otroligt varm fruktighet. Jag beskrev smaken som ett ilsket russin, i brist på bättre beskrivning. Den kommer förmodligen odlas nästa år också. Har även några korsningar, där jag väntar på att frukterna ska mogna. Det är alltid otroligt spännande med nya smakupplevelser.

  • Nagabrain Chocolate
  • Chocolate Caramel Jolokia
  • White Fatalii
  • 7pot Primo
  • 7pot Katie
  • 7pot Evergreen
  • Naglah Beast
  • Yaki Blue x Pink Tiger
  • Yellow TR Scorpion
  • Big Mustard Mama
  • Dorset Naga Orange
  • Sugar Rush Peach
  • Jalapeno
  • Cayenne Purple

Vitlök

Idag tog vi upp vitlöken som vi planterade i november. Sorten kommer jag inte ihåg. Bör klara oss ett halvår.

Sommar och värme

I år är det rejält varmt. Lite för varmt och torrt faktiskt. Förra årets kylslagna sommar, var en annan typ av utmaning, mot årets torra värme. Här uppe i Vikarbyn, så har det regnat tre gånger sedan i maj. Vi täckodlar allt vi kan, för att spara på vatten. Förra året brottades vi med utmaningen att få upp temperaturen, så att växterna skulle klara sig och sätta blom och frukt. Utmaningar är erfarenheter, som ger kunskap.

Höst och bladlöss

Nu när solen inte kan vara uppe lika länge, och temperaturen sjunker, så är det dags att plocka in de plantor man vill övervintra eller ta sticklingar från. De flesta som odlat chili, paprika och annat, har någon gång råkat ut för skadedjur av något slag. Vanligast är bladlus, trips och spinn. 

Har man fått skadedjur, så gör man bäst i att ta tag i problemet på en gång. Här på Flinkgården odlar vi ekologiskt, så därför behandlar vi även skadedjur utan några kraftiga gifter. Vid angrepp av bladlöss, så blandas en såpablandning, med följande recept:

  • 0,5 dl såpa
  • 0,5 dl T-röd
  • 2 liter varmt vatten

Anledningen till att vi blandar i varmt vatten, är att såpan löser sig bättre. När lösningen svalnat, så ruskas blandningen om och sprayas på hela den angripna plantan. Behandlingen upprepas morgon och kväll i tre dagar. Det är viktigt att både stam, över- och undersida av bladverket behandlas med lösningen. 

Trips får de flesta, men de är så små att man inte ser dem med blotta ögat. Med en lupp x10 syns de, men man brukar se deras silverskimrande spår, även om man inte ser själva kräket. För behandling av Trips, så använder vi denna blandning, som även fungerar på mjöldagg:

  • 20 ml bikarbonat 
  • 20 ml rapsolja (kan utelämnas)
  • 2 liter varmt vatten. 

Vid behandling, samma procedur som vid bladlusamgrepp. 

Ett annat biologiskt bekämpningssätt är att köpa nyttodjur. Oriusbaggar angriper bladlöss, trips och annat elakt. Ni hittar mer information på nyttodjur

Chili i fönstret

Enligt min uppfattning, så är chili och gurka ganska lika i kraven. Båda vill ha det lite lagom fuktigt i luften för att inte tappa knopp. De chilis som odlas i fönstren här sprayar jag med sprayflaska varje dag. Inte på förmiddagen dock, eftersom vatten på bladen i full sol, kan ställa till skada. Jag gör det för att det oftast är för torrt inne, jämfört med de klimat de lever i naturligt, och det klimat man kan skapa om man tar odling av chili ett snäpp bortom odling på fönsterbrädan. Vill man, kan man nörda ner sig i det här till max!

Chili
Chili vid 3 månader.

Rädisan har vaknat

Äntligen är det dags för den första skörden av vintersådden. De första rädisorna börjar att hitta vägen från jord till bord, fast de flesta hinner inte till bordet, för de åker i munnen direkt.

Rädisa från vintersådden
Rädisa från vintersådden

Förberedelserna fortsätter

Helgen bjöd på fint väder och vi fick en hel del gjort. Broccolin fick ett eget litet tält att bo i, en enkel konstruktion av en ram, vp-rör och fiberduk. Förhoppningen är att den ska kunna hålla kålflugorna borta. Pallkragen intill fyllde vi på med jord och sådde palsternacka och rädisa.

Vi snickrade också odlingsramar. Dessa beströks med roslagsmahogny.

Solen värmde hela söndagen men nu väntar kyligare väder ett tag framöver.

Vår på Flinkgården.

Våren kommer till Öja, Vikarbyn

Tjälen släpper och vintersådder börjar att titta upp. I pallkragarna runt växthuset växer spenat, rädisa, morot och majrova. Inne i växthuset försår vi lite allt möjligt som ska ut i landen när frosten håller sig borta. Mycket jobb att göra, men förhoppningsvis, en massa mat på bordet till en kostnad av svett och lite frön.