Jag är tämligen flitig på Instagram och tycker det är helt fantastiskt. Man hittar nya bekantskaper från hela världen och ger varandra tips och klappar på axeln. Naturligtvis är det jäkligt kul, när någon chiliodlare i Mexico eller Australien kommer med beröm och glada tillrop, men det är ju inte därför man håller på. För egen del är det mera av, titta vad jag dragit upp från frö, det har du möjlighet att göra också. Det handlar ju en hel del om att de växter vi äter ska vara en rik mångfacetterad flora. Jordbruksindustrin med snabbodlade varianter av tomater, paprika, chili, smakar vatten jämfört med egenodlat. Klimatet man bor i, och hur jorden den växer i mår, spelar också roll naturligtvis. Hotet mot den biologiska mångfalden är storskalighet och en del ganska så korkade ramverk skapade  av människor, som sällan går ut från sina kontor. Risken med att bara ha en stor producent av tomatfrö, vete, paprika och så vidare, för industriellt jordbruk, är att vi blir väldigt sårbara. På många håll i världen, så gäller det att odla hårt och industriellt och allt man plockar upp ska se helt rätt ut. Världen över slängs också otroligt mycket, helt friska grönsaker, för att många tror att en påse morötter, där morötterna är exakt 19,3 centimeter och spikraka säljer bättre och smakar bättre och att det är vad konsumenterna vill ha. Möjligtvis är de lättare att packa i påsar, men svinnet blir gigantiskt. I bästa fall blir det foder till djur, men oftast blir det nog avfallshanterat. Det som är viktigt när man odlar är växelbruk och att inte totalt utarma jorden på näring, för det är vad som händer i de flesta större odlingar, där man odlar lite mer industriellt. Man kör som en tok i tre år och sen är jorden i stort sett död, det är då man klämmer i med så kallade klimatnegativa åtgärder, som konstgödsel. Om man tänker som mig, så matar konstgödsel plantan man odlar, men den bryr sig inte om jorden.  I våra trädgårdsland och mindre odlingar, så tillför vi löv, gräsklipp, hästskit, kodynga och hönsskit. Det är fantastiskt att mata sin jord med. Det man har svårt att göra när man hamnar i större jordbruksindustri, är samplantering. En del grödor är fantastiskt goda vänner, och om de får växa bredvid varandra så hjälps de åt. Om man har en gröda som formligen älskar kväve, så är det ju fantastiskt att han kompis bredvid sig, som drar ner lite godis till en. Google is your friend, som det heter. Ett exempel är Majs och gurka.

För att komma tillbaka lite, till det där om fröer och att allt ska vara något slags produkt att tjäna pengar på och kontrollera konsumenter med. Världen över finns det kulturväxter. Det är inget som de större ägarna till grönsaksfabrikerna är jätteintresserade av. De är inte intresserade av mångfald. De vill ha tre tomatsorter att sälja, för det är smidigt. En körsbärstomat, en normalstor och något som är tillräckligt stort för att kallas bifftomat. Jag tror inte att någon av de stora producenterna skulle komma tanken att odla något som är oberäkneligt. De flesta fröer från växter lite mer naturligt och som inte är tänkta för produktion, gror sällan jämnt. De är genetiskt kloka nog att sprida ut riskerna, om man säger så. Enligt EU får man inte sälja fröer i större mängd utan att vara kontrollerad. För smittospridning är det naturligtvis bra, men det gynnar inte mångfalden. Som tur är finns det en massa rebeller som bildat slutna sällskap och delar fröer med varandra. Det finns en jäkla massa baksidor med att sätta frön från affärsfrukt/grönsaker, vitlök, potatis med mera, som man köpt i affären. Dels så har man inte en susning om vad man släpar hem till sin trädgård i sjukdomsväg, eftersom tanken med det som hamnat till försäljning i affären, inte är ämnat att hamna i jorden igen. Klart att man kan pilla ur tomatfrön och annat, men det är inte alltid som tomaterna ser ut som de gjorde i ursprungstomaten. Ofta är de framforskade för att ge någon viss karaktär, typ söt och hållbar att packa i askar. Dessutom är det inte säkert att man kan ge den rätt förutsättningar att ge något alls. Sverige är ett avlångt land och även om mycket går att köra på friland, så har vi för kort säsong, för att kunna få ut något produktivt ur något, som tagits fram för en kontrollerad miljö med rätt varme och snabb växt. Några andra nackdelar är ju att floran i ens trädgård inte har något naturligt skydd mot den eventuella sjukdomen man släpper in, och då är det i regel färdigodlat för många säsonger framåt. Ursäkta om jag låter lite negativ, men för mig handlar det om att dra upp så friska och goda grönsaker vi bara kan, för de storägare som finns på marknaden handlar det om affärer. Jag tror inte att det är någon tillfällighet, att den största producenten av konstgödsel i världen också är störst på produktion av ogräsmedel.

Som mindre odlare, så lär man sig sin jord, man ser på sina grödor när det saknas något. Det säljs vansinnigt mycket gödsel på flaskor idag, en del är nästan bara vatten och knappt någon näring alls, men du köper din likväl, för det står på etiketten att den är fantastisk. Bor man i lägenhet, med bara balkong eller liten uteplats, så är man ju naturligtvis begränsad att jobba med det man har, men 50 egenodlade tomater i fönstret, smakar alltid bättre än något som går att köpa från växthusen i Holland eller Spanien. Transporten från jord till bord är också mycket kortare. Odlar man i lägenhet, så kan det ju vara lite svårare att odla med kiss- och nässelvatten, då är man i regel utlämnad till sitt goda omdöme. Köp aldrig dålig jord om du odlar i kruka, unna dig att köpa en jord som håller fukt och som har en bra grundgödsling från början. Fördelen med en bättre påsjord är att, de lite bättre håller sig ganska så näringsrik i 4-6 veckor och brukar hålla fukt bättre. Mycket av den billiga påsjorden är i stort sett bara torv och vattnet rinner rakt igenom. Om vattnet rinner rakt igenom, så kan du ge dig den på att den flytande näringen kommer att göra det också.

Kiss- och nässelvatten kan man göra själv. Vad gäller nässelvatten, så är det inte bara nässlor. Det kan vara en salig blandning av nässlor, vallört, fräken och annat som man dumpar i en tunna med lock och låter det stå tills det luktar riktigt illa, eller i alla fall runt två veckor. Tunnan bör inte stå alltför soligt, så ställ den i den skuggigare delen av trädgården, så att den får kleta till sig i lugn och ro. Så kallat kissvatten är ju en fantastisk lösning. Den producerar vi ju i stora mängder själva. Har själv en dunk stående i sommarstugan, med separerat urin. Det man ska tänka på, är att inte använda kissvatten om man äter mediciner. När man väl fått sin egenproducerade näringslösning, så är det bara att blanda ut den i vattenkannan. Jag brukar ta en dutt i vattenkannan och resten vatten och vattna vid behov. De finns säkerligen mer vetenskapligt skrivna saker på webben, än dutt, men sök på proportioner nässelvatten, så blir det nog mer precist. Här på gården, så täckodlar vi det mesta och det är också ett sätt att tillföra sin jord näring. Fördelen som vi ser det med täckodling är att man kan expandera ytor snabbt och man slipper gräva ihjäl sig. Fördelen med täckodlning är också, att man håller fukten kvar i jorden längre och minskar vattenförbrukningen. Det gäller att hitta sin grej, och vad som fungerar efter de förutsättningar man har.

Om ni läst ända hit, så antar jag att ni är lika trött i ögonen, som jag är i  fingrarna, så det kommer en fortsättning på temat senare. Ha dä gött!